Den personcentrerade rådgivningsmetoden inrättades på 1940-talet av den humanistiska psykologen Carl Rogers. Målet med en personcentrerad terapi är att skapa de nödvändiga förutsättningarna för klienter att engagera sig i meningsfull självutforskning av sina känslor, övertygelser, beteende och världsbild och att hjälpa klienter i deras tillväxtprocess, så att de kan hantera nuvarande och framtida problem.
Ett stort koncept för detta tillvägagångssätt är att människor i allmänhet är pålitliga, resursstarka, kapabla av självförståelse och självriktning, kan göra konstruktiva förändringar och kunna leva effektiva och produktiva liv. Ett annat nyckelbegrepp är att terapeutens attityder och egenskaper och kvaliteten på förhållandet mellan klient och terapeut är de viktigaste faktorerna för resultatet av den terapeutiska processen.
Rogers hävdar att terapeuter måste ha tre attribut för att skapa ett tillväxtfrämjande klimat där individer kan gå framåt och bli kapabla att bli sitt sanna jag: (1) kongruens (äkthet eller verklighet), (2) villkorslös positiv hänsyn (acceptans och omtänksamhet) och (3) exakt empatisk förståelse ( en förmåga att djupt förstå den subjektiva världen hos en annan person).
1. KONGRUENS (ÄRKLARHET)
Kongruens avser att terapeuten är äkta, äkta och äkta med sina klienter. Det kallas kongruens eftersom deras inre upplevelse och yttre uttryck matchar. För att vara autentisk visar terapeuten att de är pålitliga, vilket hjälper till att bygga en bra terapeutisk relation med klienten. Det fungerar också som en modell för klienter som uppmuntrar dem att vara deras sanna jag, uttrycka sina tankar och känslor utan någon form av falsk front.
2. OVILLKORLIGT POSITIVT HÄNVISNING OCH ACCEPTERING
Villkorslös positiv hänsyn betyder att terapeuten verkligen bryr sig om sina klienter och inte bedömer eller bedömer deras tankar, känslor eller beteenden som bra eller dåliga. Varje kund accepteras och värderas för vem de är, som de är, utan villkor. Klienter behöver inte frukta bedömning eller avslag från terapeuten.
3. NÅGONSK EMPATISK FÖRSTÅELSE – Noggrann empatisk förståelse innebär att terapeuten förstår sin klients upplevelse och känslor på ett korrekt och medkännande sätt. Terapeuten inser att varje klients upplevelse är subjektiv och strävar därför efter att se saker ur klientens unika perspektiv. En viktig del av korrekt empatisk förståelse är att terapeuten förmedlar att de ”får det” genom att återspegla klientens upplevelse tillbaka till dem. Detta uppmuntrar klienter att bli mer reflekterande med sig själva, vilket möjliggör större förståelse för sig själva.
Om du någonsin har haft en upplevelse där du kände att någon bara verkligen fick dig … förstod de helt var du kom ifrån, eller kunde verkligen relatera till hur du kände – det är korrekt empatisk förståelse.
Rogers hävdar att empati hjälper klienter (1) att uppmärksamma och värdesätta sina upplevelser; (2) se tidigare erfarenheter på nya sätt; (3) ändra deras uppfattningar om sig själva, andra och världen; och (4) öka deras självförtroende att fatta val och följa en handlingssätt. Jeanne Watson (2002) säger att 60 års forskning konsekvent har visat att empati är den mest kraftfulla avgörande för klientens framsteg inom terapi. Hon uttrycker det så:
”Terapeuter måste kunna vara responsivt anpassade till sina klienter och förstå dem emotionellt såväl som kognitivt. När empati verkar på alla tre nivåer – interpersonell, kognitiv och affektiv – är det ett av de mest kraftfulla verktygen som terapeuter har till sitt förfogande. ”