Aksum, stavade också Axum, mäktigt kungarike i norra Etiopien under den tidiga kristna eran.
Trots gemensam tro på det motsatta härstammar inte Aksum från en av de semitiska Sabaean riken i södra Arabien men utvecklades istället som en lokal makt. Vid sin apogee (3–6-talet v.t.) blev Aksum den största marknaden i nordöstra Afrika; dess köpmän handlade så långt som Alexandria och bortom Nilen. Aksum fortsatte att dominera Röda havets kust fram till slutet av 800-talet och utövade sitt inflytande från Adenbuktens stränder till Zeila på Somalilands norra kust (moderna Somalia och Djibouti).
Under 2: a och 3: e århundradena växte fram som ett handelsimperium som alltmer drabbade kungariket Meroe, vars fall orsakades under 4: e århundradet av en Aksumite-invasion. Under 400-talet kristades Aksums kungar – och blev därmed både politiskt och religiöst kopplade till det bysantinska Egypten. Samtidigt utvidgade de sin auktoritet till södra Arabien. På 600-talet reducerade en aksumitisk kung Jemen till ett tillstånd av vassalage. Under senare delen av 600-talet invaderade perserna emellertid Södra Arabien och avslutade Aksumite inflytande där. Senare slutade Aksums medelhavshandel genom arabernas intrång under 700- och 800-talet.
Gradvis flyttade Aksumite-makten internt till Agau-folket (Agaw eller Agew), vars furstar formade en ny Kristen linje i Zagwe-dynastin på 12–13-talet.