Talangerna hos många fotografer och illustratörer från både inom och utanför musikbranschen har använts för att producera ett stort antal minnesvärda LP / CD-omslag. Fotograf Mick Rock producerade några av 1970-talets mest ikonografiska albumomslag, inklusive Queen’s Queen II (återskapad för deras klassiska musikvideo Bohemian Rhapsody), Syd Barrett’s The Madcap Laughs och Lou Reed’s Transformer. Från 1972 till 1975 var fotograf Norman Seeff Creative Director på United Artists och förutom sina många omslagsfotografier (The Band, Kiss’s Hotter than Hell, Joni Mitchell’s Hejira etc.), han regisserade dussintals albumomslag inklusive Exile on Main Street, av vilka många fick Grammy-nomineringar. Förutom exemplen som nämnts tidigare har ett antal världsberömda grafiska artister och illustratörer som Ed Repka (Megadeth), Andy Warhol (The Velvet Underground, The Rolling Stones), Mati Klarwein ( Santana, Miles Davis), HR Giger (Emerson, Lake & Palmer, Debbie Harry), Frank Frazetta (Molly Hatchet), Derek Riggs (Iron Maiden), Jamie Reid (Sex Pistols ), Howard Finster (REM, Talking Heads), Al Hirsch feld (Aerosmith), Ken Kelly (Kiss, Manowar), Gottfried Helnwein (Marilyn Manson), Rex Ray (David Bowie), Robert Crumb (Big Brother & Holding Holding), John Van Hamersveld (The Rolling Stones) och Shepard Fairey (Johnny Cash) har alla använt sina talanger på minnesvärda musikpaket.
Ett antal skivomslag har också använt bilder som är licensierade (eller lånade från det offentliga området) från artister från svunna epoker. Välkända exempel på detta inkluderar omslaget till Derek och Dominos Layla och andra olika kärlekssånger (från målningen ”La Fille au Bouquet” av den franska målaren och skulptören Émile Théodore Frandsen de Schomberg), ”Icarus undergång” av Genisson på omslaget till det första albumet från Renaissance; Bosch på omslaget till Deep Purple; Breugel på omslaget till Fleet Foxes; omslaget till Kansas debutalbum, anpassat från en väggmålning av målaren John Steuart Curry, Norman Rockwells cowboy (Pure Prairie League), och mer nyligen Coldplay ”s Viva La Vida, som innehåller Eugène Delacroix målning Liberty Leading the People (en favorit i Louvren) med orden ”VIVA LA VIDA” borstad ovanpå i vit färg.
Legender från fotografi och video / film som också har producerat skivomslag inkluderar Drew Struzan ( Black Sabbath, Alice Cooper, Iron Butterfly, The Beach Boys och andra), Annie Leibovitz (John Lennon, Bruce Springsteen, Patti Smith), Richard Avedon (Whitney Houston, Teddy Pendergrass), David LaChappelle (No Doubt, Elton John), Anton Corbijn (U2, The Killers, Depeche Mode), Karl Ferris (Jimi Hendrix, Donovan, The Hollies), Robert Mapplethorpe (Patti Smith, Peter Gabriel) och Francesco Scavullo (Diana Ross, Edgar Winter), David Michael Kennedy andra.
Ett antal artister och band har medlemmar som i sin egen rätt presterar ed illustratörer, designers och fotografer och vars talanger uppvisas i konstverket de producerade för sina egna inspelningar. Exempel inkluderar Jimmy Page (Led Zeppelin IV), Chris Mars (Replacements ”Pleased to Meet Me and others), Marilyn Manson (Lest We Forget …), Michael Stipe (REM” s Accelerator), Thom Yorke (krediterad ”Tchocky” ”på diverse. Radiohead-skivor), Michael Brecker (Ringorama), Freddie Mercury (Queen I), Lynsey De Paul (Surprise), John Entwistle (Who By Numbers), Graham Coxon (13 och mest soloalbum), Mike Shinoda (olika Linkin Park-album), Joni Mitchell (Miles of Aisles och flera andra) samt för Crosby, Stills, Nash & Young (So Far) och MIA (krediteras olika på Elasticas The Menace, hennes skivor) och Captain Beefheart, ”Mona Bone Jakon”, ”Tea for the Tillerman” och ”Teaser and the Firecat” av Cat Stevens, Mika (alla album släppta hittills), Musik från Big Pink (för The Band), Self Portrait och Planet Waves av Bob Dylan, Walls and Bridges av John Lennon.
En genre av musik som människor har hittat problem i albumomslag är reggae. Det finns vissa reggaeartister som känner att sättet de visas på sina egna skivomslag inte är ett exakt sätt att beskriva sig själva och sin kultur. Den stereotypa rastalivstilen som avbildas på många skivomslag från reggae visas bara på det sättet eftersom det är vad den vita publiken tycktes uppskatta mest. Den här versionen av reggaeartisterna är det som många tar hänsyn till och vad som gör dem unika i förhållande till andra genrer. Dessa albumomslag representerar dock inte exakt kärnvärdena för typiska människor i Jamaica men de handlar om med denna representa eftersom de vet att publiken är bekant med den stereotypa rasta-skildringen. Dessa albumomslag tenderar att visa inautentiska versioner av deras överväganden av stil och sexualitet och visar inte ”Uptown” Jamaica exakt.
Albumomslagskonsten var föremål för en dokumentärfilm från 2013, The Cover Story: Album Art, av Eric Christensen, en skivsamlare i San Francisco Bay Area.
Albumets fysiska design omslag har varit föremål för kreativ innovation. Ogden’s Nut Gone Flake by the Small Faces var ursprungligen i en cirkulär metallburk, och Happy to Meet – Sorry to Part av Horslips var i ett åttkantigt paket. Hur som helst av Family utfärdades ursprungligen i ett ogenomskinligt plastförpackning genom vilket en design ( en Leonardo-skiss) kunde ses. Magical Mystery Tour av Beatles släpptes först som en dubbel EP med ett häfte mellan skivorna. Sgt. Pepper innehöll en kartong med bilder och The Beatles (ofta kallad White Album) innehöll fyra stora glansiga bilder av de enskilda Beatlesna tillsammans med en collage i affischstorlek. Live at Leeds av The Who innehöll också ett generöst utbud av affischer och tryckt material. Led Zeppelin III hade ett frontomslag som innehöll en roterande skiva som gav olika bilder genom små utskärningar i ytterhylsan. En liknande effekt användes för bandets senare album Physical Graffiti med utskärningar av fönstren i en brunstenbyggnad. Den ursprungliga utgåvan av Sticky Fingers av Rolling Stones hade en riktig dragkedja införlivad i bilden av grenen av ett par jeans. Albumet Velvet Underground och Nico hade en Warhol-designad kartongbanan på omslaget som kunde avskalas. Skivbolaget Vertigo hade en svartvit design på mittetiketten som gav en hypnotisk optisk effekt när skivan kretsade på skivspelaren.