Fraktionerad bankverksamhet

Vad är fraktionerad bankverksamhet? med dem som reserver. Bankerna använder kundinlåning för att göra nya lån Bridge Lån Ett bridge-lån är en kortfristig finansieringsform som används för att uppfylla nuvarande förpliktelser innan man säkerställer permanent finansiering. Det ger omedelbart kassaflöde när finansiering behövs men är ännu inte tillgänglig. Ett brygglån kommer med relativt höga räntor och måste stödjas av någon form av säkerheter och tilldela räntor Enkel ränta Enkel ränteformel, definition och exempel. Enkel ränta är en ränteberäkning som inte tar hänsyn till effekten av sammansättning. I många fall är ränteföreningar med varje bestämd period av ett lån, men i fallet med enkel ränta gör det inte. Beräkningen av enkel ränta är lika med huvudbeloppet multiplicerat med räntan, multiplicerat med antalet perioder. på insättningar som gjorts av deras kunder. Reserverna hålls som saldon på bankkontot i centralbanken Federal Reserve (Fed) Federal Reserve är Förenta staternas centralbank och är den finansiella myndigheten bakom världens största fria marknadsekonomi. eller som valuta i banken. Reservkravet tillåter kommersiella banker att fungera som mellanhänder mellan låntagare och sparare genom att ge lån till låntagare och tillhandahålla omedelbar likviditet till insättare som vill göra uttag.

Det bråkdelade banksystemet kom på plats som en lösning på problem som uppstod under den stora depressionen när insättare gjorde många uttag, vilket ledde till bankkörningar. Regeringen införde reservkraven för att skydda insättarnas medel från att investeras i riskfyllda investeringar. Till exempel, om en person sätter in $ 1000 på ett bankkonto, kan banken inte låna ut alla pengar. Det är inte nödvändigt att behålla alla insättningar i bankens kontantvalv. Istället är bankerna skyldiga att hålla 10% av insättningarna, dvs. $ 100, som reserver och kan låna ut de andra $ 900. Federal Reserve anger reservkravet som ett av verktygen för att styra penningpolitiken.

History of Fractional Banking

Begreppet fraktionerad bankväxt uppstod under guldhandelns era, med insikten att inte alla människor behövde sina insättningar samtidigt. När människor deponerade sina silver- och guldmynt hos guldsmedar fick de en skuld. Sedlarna accepterades senare som ett utbytesmedel och innehavarna använde dem i kommersiella transaktioner. Eftersom sedlarna användes direkt i handeln insåg guldsmederna att inte alla sparare skulle ta ut sina insättningar samtidigt. De började använda insättningarna för att utfärda lån och räkningar med hög ränta, förutom lagringsavgiften på insättningarna. Guldsmederna övergick sedan från att vara värdesaker till räntebetalande och ränteintjäande banker.

Om sedlarna tappade förtroendet för guldsmederna skulle de ta ut alla sina mynt och andra insättningar samtidigt. I en situation där en bank inte hade tillräckligt med reserver för att stödja massuttagen skulle den hamna i insolvens. På grund av bankernas risker med konsumenternas insättningar kom olika regeringar med lagar för att inrätta ett centralt kontrollorgan för att reglera banksektorn. Sverige var det första landet som grundade en centralbank 1668, och andra länder följde efter. Centralbankerna fick befogenhet att reglera affärsbanker, ställa reservkrav och fungera som långivare i sista hand till kommersiella banker som påverkades av bankrörelser.

Reservkrav

Reservkrav, eller reservkvoten, är centralbankregler som dikterar det minsta belopp som en bank ska ha. Vissa länder, som Kanada, Storbritannien, Australien, Sverige, Nya Zeeland och Hongkong, ställer inga reservkrav. Istället begränsas banker i dessa länder av kapitalkrav. När en affärsbanks reserver tar slut tar centralbankerna i dessa länder in för att erbjuda de reserver som behövs.

I USA hålls reserverna i bankens valv eller närmaste Federal Reserve Bank. Styrelsen för Fed ställde reservkraven och använde det som ett verktyg för att styra penningpolitiken. Från och med januari 2016 var affärsbanker med insättningar på mindre än 15,2 miljoner dollar inte skyldiga att behålla reserver. Banker med insättningar värda mellan 15,2 och 110,2 miljoner dollar var skyldiga att behålla reservkravet på 3% medan de med mer än 100,2 miljoner dollar i insättningar var skyldiga att behålla ett reservkrav på 10%. The Garn-St. Germain Act från 1982 undantog de första 2 miljoner dollar av reservskulder från reservkraven.

Bankerna måste ha minst det fastställda reservkravet. De får hålla reserver som överstiger den erforderliga procentsatsen. Eventuella reserver som överskrider reservbehovet kallas som överskottsreserver. Financial Services Regulatory Relief Act från 2006 bemyndigade Federal Reserve att betala ränta på överskottsreserver från och med den 1 oktober 2008. Vissa banker har överskottsreserver som en säkerhetsåtgärd i händelse av masskassauttag från kunder, särskilt under perioder av ekonomisk osäkerhet.

Hur banker skapar pengar

Kommersiella banker är skyldiga att endast ha en bråkdel av kundinsättningar som reserver och kan använda resten av insättningarna för att tilldela lån till låntagare. När de ger lån accepterar affärsbanker skuldebrev i utbyte mot kredit som sätts in på låntagarens konto i banken. Insättningar till låntagarens konto, i motsats till att ge lån i form av valuta, är en del av den process som bankerna använder för att skapa pengar. När en bank utfärdar ett lån skapar det nya pengar, vilket i gengäld ökar penningmängden. När en person till exempel lånar ett inteckningslån på 100 000 dollar krediterar banken låntagarens konto med pengar som är lika med hypotekslånets storlek istället för att ge dem valuta som uppgår till lånets värde.

Pengarna Multiplikator

Pengamultiplikatorn mäter mängden kommersiella bankpengar som kan skapas med en specifik enhet av centralbankpengar. Kommersiella bankpengar avser efterfrågan på insättningar i detaljbanken som du kan använda för att skriva checkar eller använda ett betalkort eller kreditkort. Centralbankpengar avser däremot de pengar som centralbanken antar och inkluderar ädla metaller, mynt, sedlar, reserver som finns på konton hos centralbankerna och allt annat som används av centralbanken som en form av pengar. Analytiker använder multiplikatorekvationen för att uppskatta effekterna av reservkraven på ekonomin. Ekvationen uttrycks enligt följande:

m = 1 / R

Var:

m är pengamultiplikatorn

R är reservkrav

I detta avseende kan centralbanken ändra penningmängden genom att ändra reservkravet. Om det till exempel ställer ett reservkrav på 10% skapar det en penningmängd som motsvarar tio gånger reserverna. Ett reservkrav på 20% skapar en penningmängd som motsvarar fem gånger mängden reserver i ekonomin.

Relaterade avläsningar

Bankbranschen är ryggraden i en ekonomi. För att lära dig mer om banksystemet föreslår vi följande CFI-avläsningar.

  • Kommersiella banker Kommersiella banker En kommersiell bank är en finansiell institution som beviljar lån, tar emot insättningar och erbjuder grundläggande finansiella produkter som sparekonton och depositionsbevis till privatpersoner och företag. Det tjänar pengar främst genom att ge olika typer av lån till kunder och ta ut ränta.
  • Kvantitativ lättnad Kvantitativ lättnad Kvantitativ lättnad (QE) är en penningpolitik för att trycka pengar som genomförs av Centralbanken för att stimulera ekonomin. Centralbanken skapar
  • Bank of England Bank of England Bank of England (BoE) är Storbritanniens centralbank och en modell som de flesta centralbanker runt om i världen bygger på. Sedan starten 1694 har banken förändrats från att vara en privat bank som lånade ut pengar till regeringen till att vara den officiella centralbanken i Storbritannien.
  • Europeiska centralbanken Europeiska centralbanken Europeiska centralbanken (ECB) ) är en av EU: s sju institutioner och centralbanken för hela euroområdet. Det är en av de viktigaste centralbankerna i världen och övervakar över 120 central- och affärsbanker i medlemsstaterna.

Leave a Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *