Korallblekning

Korallblekning, blekning av koraller som härrör från förlusten av en korals symbiotiska alger (zooxanthellae) eller nedbrytningen av algens fotosyntetiska pigment. Blekning är förknippad med förstörelsen av korallrev, som är hem för cirka 25 procent av alla marina arter.

Korallblekning har olika orsaker. Det kan bero på ökningar av havsvattentemperaturen, särskilt när det är förenat med förhöjda nivåer av solstrålning (t.ex. ultraviolett strålning), eller det kan orsakas av förändringar i havsvattenkemi (t.ex. på grund av försurning eller förorening av havet), ökade nivåer av sediment i havsvatten, eller korallens exponering för natriumcyanid (en kemikalie som används vid fångst av korallrevfisk). Under sådana förhållanden kan zooxanthellae förlora betydande mängder av sin fotosyntetiska pigmentering, vilket minskar fotosynteshastigheten och ger blekning. Dessutom har studier visat att kemikalierna i solskyddsmedel och andra produkter för personlig vård kan ackumuleras i områden med betydande marin turism och fritidsanvändning för människor och kan främja virusinfektioner i hårda koraller som leder till blekning. Exponering för ökade temperaturer och solstrålning orsakar också att zooxanthellae producerar onormalt stora mängder reaktiva syrearter (molekyler som innehåller syre och minst en oparad elektron), som är giftiga för både algerna och deras koralsymbioner. Dessa förändringar orsakar slutligen en uppdelning av det symbiotiska förhållandet, kännetecknat av den fysiska separationen av zooxanthellae från deras korallvärdar. Om zooxanthellae inte återkoloniserar korallen inom några månader efter att de lämnat kan deras frånvaro leda till att enskilda koraller dör såväl som korallkolonin som de tillhör. Med tanke på att både havsförsurning och ökande havstemperaturer är förknippade med global uppvärmning är antropogen klimatförändring ett stort existentiellt hot mot korallrev världen över.

Eftersom korallkolonier fungerar som grunden för korallrevsekosystem, kan deras nedgång översättas till en förlust av livsmiljö för många växt- och djurarter som är beroende av dem. Utan bostadsutrymme och matkällor kan populationer av revberoende fiskar och andra former av marint liv sjunka kraftigt. Det finns oro för att utbredd korallblekning kan få vissa arter att utrotas lokalt. I sådana fall kanske de drabbade korallekosystemen inte kan återhämta sig helt efter störningen, eftersom kritiska delar av ekosystemet inte längre skulle vara närvarande. Nedbrytade korallekosystem är också utsatta för invasiva arter, såsom tång och andra alger, som har potential att åstadkomma betydande och långvariga strukturella förändringar i drabbade rev.