I slutet av andra världskriget många av länderna i Afrika, Asien och Latinamerika hade misslyckats med att utvecklas och förblev fattig, trots exponering för kapitalism. Det fanns oro bland ledarna för de västutvecklade länderna, särskilt USA, att kommunismen skulle kunna spridas till många av dessa länder, vilket skulle kunna skada amerikanska affärsintressen utomlands och minska USA: s makt.
I detta sammanhang, i i slutet av 1940-talet utvecklades moderniseringsteorin, som syftade till att ge en specifikt icke-kommunistisk lösning på fattigdom i utvecklingsländerna – Syftet var att sprida en specifikt industrialiserad, kapitalistisk utvecklingsmodell genom att främja västerländska, demokratiska värden. p>
Det finns två huvudaspekter av moderniseringsteorin – (1) dess förklaring till varför fattiga länder är underutvecklade och (2) dess föreslagna lösning på underutveckling.
Moderniseringsteorin förklarade underutvecklingen av cou försök i Asien, Afrika och Latinamerika främst i termer av kulturella ”barriärer” för utveckling, och hävdade i princip att utvecklingsländerna var underutvecklade eftersom deras traditionella värderingar höll dem tillbaka; andra moderniseringsteoretiker fokuserade mer på ekonomiska hinder för utveckling.
För att utvecklas behövde i princip mindre utvecklade länder en liknande väg till utveckling i väst. De behövde anta västerländska kulturvärden och industrialisera för att främja ekonomisk tillväxt. För att göra detta skulle de behöva hjälp från västerländska regeringar och företag, i form av bistånd och investeringar.
Moderniseringsteorin gynnade en kapitalistisk-industriell utvecklingsmodell – de trodde att kapitalismen (den fria marknaden) uppmuntrade effektiv produktion genom industrialisering, processen att gå mot fabriksbaserad produktion.
Industri – hänvisar till produktion som sker i fabriker snarare än i hemmet eller små verkstäder. Detta är storskalig produktion. (Tänk bilanläggningar och transportband).
Kapitalism – ett system där privata pengar investeras i industrin för att tjäna pengar och varor produceras säljs på marknaden snarare än för privat konsumtion.
Det finns alternativa produktionssystem till kapitalism – försörjningssystem är där lokala samhällen producerar vad de behöver och varor som produceras för försäljning hålls på ett minimum. och kommunism, där en central myndighet bestämmer vad som ska produceras snarare än konsumenternas efterfrågan och önskan om vinst. (Behov driver produktion i kommunismen, individuella önskemål eller önskningar (”efterfrågan”) i kapitalismen)
Moderniseringsteori: Vad förhindrar utveckling?
Enligt moderniseringsteoretiker är hinder för utveckling interna till fattigare länder. Med andra ord är outvecklade länder outvecklade eftersom de har fel kulturella och sociala system och fel värden och metoder som förhindrar utveckling.
Talcott Parsons (1964) var särskilt kritisk till de underutvecklade ländernas traditionella värden – han ansåg att de var för bundna till traditionella seder, ritualer, metoder och institutioner, vilket Parsons hävdade var ”framstegets fiende”. Han var särskilt kritisk mot det utökade släktskaps- och stamsystemet som finns i många traditionella samhällen, vilket han trodde hindrade den geografiska och sociala rörlighet som var nödvändig för att ett land skulle utvecklas (som beskrivs i hans teori om funktionell passform).
Parsons hävdade att traditionella värderingar i Afrika, Asien och Latinamerika fungerade som hinder för utveckling som inkluderade –
- Particularism – Där människor fördelas i roller baserat på deras affektiva eller familjära förhållande till de som redan har i positioner makt. Till exempel, där en politiker eller chef för ett företag ger sin bror eller någon från sin by eller etniska grupp ett jobb bara för att de är nära dem snarare än att anställa någon baserat på deras individuella talang.
- Kollektivism – Det är här individen förväntas sätta gruppen (familjen eller byn) före egenintresse – detta kan innebära att barn förväntas lämna skolan i en yngre ålder för att ta hand om dem för äldre föräldrar eller morföräldrar snarare än att stanna i skolan och främja sin utbildning.
- Patriarkat – Patriarkala strukturer är mycket mer förankrade i mindre utvecklade länder, och kvinnor är därför mycket mindre benägna att få positioner med politisk eller ekonomisk makt och förblir i traditionella hemmafruroller. Detta innebär att hälften av befolkningen blockeras från att bidra till landets politiska och ekonomiska utveckling.
- Tillskriven status och fatalism – Tillskriven status är där din position i samhället tillskrivs (eller bestäms) vid födelsebaserad på din kast, etniska grupp eller kön. Exempel inkluderar cast-systemet i Indien, många slavsystem, och detta är också en aspekt av extrema patriarkala samhällen. Detta kan leda till fatalism – känslan av att det inte finns något du kan göra för att förändra din situation.
Däremot trodde Parsons att västerländska kulturvärden som främjade konkurrens och ekonomisk tillväxt: sådana värden inkluderade följande:
- Individualism – Motsatsen till kollektivism Det är här individer sätter sig först i stället för familjen eller byn / klanen. Detta frigör individer att lämna familjer / byar och använda sina talanger för att förbättra sig själva (få utbildning / starta företag)
- Universalism – Detta innebär att man tillämpar samma standarder på alla och bedömer alla enligt samma standarder. Detta är motsatsen till partikularism, där människor bedöms olika baserat på deras förhållande till personen som bedömer.
- Uppnådd status och meritokrati – Uppnådd status är där du uppnår din framgång baserat på dina egna individuella ansträngningar. Detta är djupt relaterat till meritokratins ideal. Om vi lever i ett verkligt meritokratiskt samhälle, så betyder det då att de mest begåvade och hårt arbetande bör stiga till toppjobben, och dessa bör vara de bästa människorna att ”styra landet” och driva ekonomisk och social utveckling.
Parsons trodde att människor i outvecklade länder behövde utveckla en” entreprenörsanda ”om ekonomisk tillväxt skulle uppnås, och detta kunde bara hända om mindre utvecklade länder blev mer mottagliga för Västerländska värderingar, som främjade ekonomisk tillväxt.
Rostows femstegsmodell för utveckling
Moderniseringsteoretiker ansåg att traditionella samhällen behövde västerländsk hjälp för att utvecklas. Det fanns många debatter om de mest effektiva sätten att hjälpa länder att utvecklas, men det fanns allmän enighet om att biståndet var bra och om utvecklingsländer sprutades in med pengar och västerländsk expertis skulle det bidra till att urholka ”bakåt” kulturella barriärer och kick startar deras ekonomier.
Den mest kända versionen av moderniseringsteorin är Walt Rostows fem stadier av ekonomisk tillväxt. Rostow (1971) föreslog att efter initiala investeringar skulle länder sedan ge sig in i en evolutionär process där de skulle gå framåt fem steg i en utvecklingsstege. Denna process bör ta 60 år. Tanken är att med hjälp från väst skulle utvecklingsländer kunna utvecklas mycket snabbare än vi gjorde.
Steg 1 – Traditionella samhällen vars ekonomier domineras av självförsörjande jordbruk. Sådana samhällen har liten förmögenhet att investera och har begränsad tillgång till modern industri och teknik. Rostow hävdade att det i detta skede finns kulturella hinder för utveckling (se blad 6)
Steg 2 – Förutsättningarna för att starta – det stadium där västerländska hjälppaket ger västerländska värderingar, metoder och expertis i samhället . Detta kan ha formen av:
- Vetenskap och teknik – för att förbättra jordbruket
- Infrastruktur – förbättra kommunikationen mellan vägar och städer
- Industri – västra företag som etablerar fabriker
Dessa ger förutsättningar för investeringar och lockar fler företag till landet.
Steg 3 – Ta av scenen – samhället upplever ekonomisk tillväxt när nya moderna metoder blir normen. Vinsterna investeras på nytt i infrastruktur etc. och en ny entreprenörsklass växer fram och urbaniseras som är villig att investera ytterligare och ta risker.Landet går nu bortom försörjningsekonomin och börjar exportera varor till andra länder
Detta genererar mer rikedom som sedan sipprar ner till befolkningen som helhet som sedan kan bli konsumenter av nya produkter som produceras av nya industrier där och från utlandet.
Steg 4 – Drivkraften till mognad.
Mer ekonomisk tillväxt och investeringar i utbildning, media och preventivmedel. Befolkningen börjar inse nya möjligheter som öppnas och strävar efter att få ut det mesta av sina liv.
Steg 5 – Åldern med hög masskonsumtion. Det är här ekonomisk tillväxt och produktion är på västerländsk nivå.
Variationer i Rostows femstegsmodell
Olika teoretiker betonar vikten av olika typer av stöd eller insatser som kan skicka länder ut ur deras traditionella sätt och åstadkomma förändring.
- Hoselitz – utbildning är viktigast eftersom den skulle påskynda införandet av västerländska värderingar som universalism, individualism, konkurrens och prestation mätt med prov. Detta sågs som ett sätt att bryta länken mellan familj och barn.
- Inkeles – media – Viktigt att sprida icke traditionella idéer som familjeplanering och demokrati
- Hoselitz – urbanisering. Teorin här är att om befolkningar packas närmare tillsammans är det mer troligt att nya idéer sprids än bland diffusa landsbygdspopulationer
Moderniseringsteorins styrkor / Exempel på det (typ av) Arbete
EN – Indonesien – följde delvis moderniseringsteorin på 1960-talet genom att uppmuntra västerländska företag att investera och genom att ta emot lån från Världsbanken. Men deras president Suharto (diktator) upprätthöll också en brutal regim som en CIA-rapport hänvisar till som ”ett av de värsta massmorden under 1900-talet”, jämförbart med Hitler, Stalin och Mao. Världsbanken berömde dock. Suhartos ekonomiska omvandling som ”en dynamisk ekonomisk framgång” och kallade Indonesien ”den globala ekonomins modellelever”, medan Bill Clinton hänvisade till Suharto som ”vår typ av kille.”
Ytterligare två exempel på var västra expertis har hjälpt till att lösa specifika problem i ett antal utvecklingsländer är den gröna revolutionen och utrotningen av koppar, men inget av dessa leder till ”den höga åldern för masskonsumtion” som Rostow förutspådde
TVÅ – De gröna Revolution: På 1960-talet hjälpte västerländsk bioteknologi att tredubbla matavkastningen i Mexiko och Indien.
TRE – Utrotningen av smittkoppor… I början av 1950-talet inträffade 50 miljoner fall av smittkoppor i världen varje år r, i början av 1970-talet hade koppar utrotats på grund av vaccindonationer från USA och RYSSLAND
Kritik mot moderniseringsteorin
För det första finns det inga exempel på länder som har följt en modernisering Teorinsyn på utveckling. Inga länder har följt Rostows ”5 tillväxtstadier” i sin helhet. Kom ihåg att ”Moderniseringsteori” är en mycket gammal teori som delvis skapades med avsikten att rättfärdiga de västkapitalistiska ländernas ställning, varav många var kolonimakter vid tid och diskreditering av kommunismen. Det är därför det är en så svag teori.
För det andra antar moderniseringsteorin att den västerländska civilisationen är tekniskt och moraliskt överlägsen traditionella samhällen. Antyder att traditionella värden i utvecklingsländerna har lite värde jämfört med de i väst. Många utvecklade länder har enorma ojämlikheter och ju större ojämlikhet som är, desto större är graden av andra problem: Hög brottsfrekvens, självmord, dåliga hälsoproblem som cancer och drogmissbruk.
För det tredje hävdar beroendeteoretiker att utveckling egentligen inte handlar om att hjälpa utvecklingsländerna alls. Det handlar verkligen om att byta samhälle precis nog så att de blir lättare att utnyttja, gör västerländska företag och länder rikare, öppnar dem för att utnyttja billiga naturresurser och billig arbetskraft.
För det fjärde är nyliberalism kritisk mot i vilken utsträckning moderniseringsteorin betonar vikten av utländskt bistånd, men korruption (Kleptokrati) hindrar ofta biståndet från att komma dit det är tänkt att gå. Mycket bistånd avleds av korrupta eliter och regeringstjänstemän snarare än att komma till de projekt det var öronmärkt för. Detta innebär att bistånd skapar mer ojämlikhet och gör det möjligt för eliter att bibehålla styrkan.
För det femte hävdar tänkare efter utvecklingen att modellen är bristfällig för att anta att länderna behöver hjälp av externa krafter. Den centrala rollen är experter och pengar som kommer in från utsidan, fallskärmshoppat in, och detta nedgraderar rollen som lokal kunskap och initiativ.Detta tillvägagångssätt kan ses som förnedrande och avhumaniserande för lokala befolkningar. Galeano (1992) hävdar att sinnen blir koloniserade med tanken att de är beroende av externa krafter. De tränar dig för att bli förlamad och säljer sedan kryckor. Det finns alternativa utvecklingsmodeller som har höjt levnadsstandarden: Som kommunistiska Kuba och teokratierna i Mellanöstern
För det sjätte kan industrialisering göra mer skada än nytta för många människor – Det kan orsaka social skada – Vissa utvecklingsprojekt som dammar har lett till att lokala befolkningar har avlägsnats med våld från sina hemländer med liten eller ingen ersättning.
I klippet nedan presenterar Vandana Shiva ett användbart alternativt perspektiv på den gröna revolutionen och pekar på ut att många traditionella byar översvämmades och förstördes under processen:
Slutligen finns det ekologiska gränser för tillväxt. Många industriella moderniseringsprojekt som gruvdrift och skogsbruk har lett till förstörelse av miljön.
Post-Script: Neo-Modernization Theory?
Trots sina misslyckanden har moderniseringsteorin varit en av de flesta inflytelserika teorier när det gäller påverkan på globala angelägenheter. Anden av moderniseringsteorin resulterade i inrättandet av FN, Världsbanken och IMF, globala finansinstitut genom vilka utvecklade länder fortsätter att kanalisera biståndspengar till mindre utvecklade länder till denna dag, även om det naturligtvis diskuteras om bistånd är ett effektivt sätt att utveckla.
Dessutom kan moderniseringsteorins ’anda faktiskt fortfarande leva idag, i form av Jeffry Sachs. Sachs (2005) är en av de mest inflytelserika utvecklingsekonomerna i världen, och han har kallats en ”neo-moderniseringsteoretiker”.
Sachs, liksom Rostow, ser utvecklingen som en stege med sina steg som representerar framsteg mot ekonomiskt och socialt välbefinnande. Sachs hävdar att det finns en miljard människor i världen som är för undernärda, sjuka eller unga för att lyfta en fot på stegen eftersom de ofta saknar vissa typer av kapital som väst tar för givet – såsom god hälsa, utbildning, kunskap och färdigheter eller någon form av besparingar.
Sachs argumenterar för att dessa miljarder människor faktiskt är instängda i en cykel av fattigdom och kräver riktade hjälpinsprutningar från väst för att utvecklas. År 2000 gick Sachs till och med så långt som att räkna ut hur mycket pengar som skulle behövas för att få fattigdomen att stoppa – det räknade med 0,7% av BNP i de cirka 30 mest utvecklade länderna under de närmaste decennierna.