Paula’s Choice International Websites (Svenska)

DMAE, även känd som dimetyl MEA, är ett derivat av B-vitamin kolin. Det har funnits i flera år som ett oralt tillskott som populärt tros förbättra mental vakenhet, ungefär som Ginkgo biloba och koenzym Q10. Forskningen om DMAE visar dock inte samma positiva resultat som de andra två tillskotten.

Eftersom DMAE liknar kemin kemiskt tros DMAE stimulera produktionen av acetylkolin, och eftersom acetylkolin är en neurotransmittor i hjärnan är det lätt att se hur det kan associeras med hjärnans funktion. Men bara en handfull studier har tittat på DMAE för detta ändamål och de har inte varit avgörande i det minsta, medan vissa har visat att DMAE kan vara problematisk eller inte särskilt effektiv.

Det är en kontroversiell ingrediens för hud eftersom forskning har visat motstridiga resultat. Det verkar ge en initial fördel som förbättrar hudens fasthet, men dessa resultat är kortlivade och ger så småningom plats för förstörelse av ämnena i huden som hjälper till att hålla den fast. DMAE kan också ha lugnande effekter.

Det är intressant att det finns en formuleringsutmaning när DMAE ingår i hudvårdsprodukter. För att bibehålla effektiviteten och stabiliteten hos DMAE måste produktens pH-nivå vara minst 10. Ett pH på 10 är mycket alkaliskt, vilket inte är goda nyheter för huden.

Dessutom, eftersom nästan alla fuktgivare (inklusive serum och ögonkräm) är formulerade med ett pH-värde som matchar det hos mänsklig hud (vanligtvis 5,5-6,5, som är på den sura sidan av skalan), i troligtvis kan DMAE som ingår i hudvårdsprodukter inte ha någon längre funktion.

Referenser för denna information:

Pharmazie, december 2009, sidorna 818-822

Journal of Drugs in Dermatology, Supplement 72, 2008, sidorna S17 – S22

Estetisk plastikkirurgi, november-december 2007, sidorna 711–718

British Journal of Dermatology, mars 2007, sidorna 433-439

American Journal of Clinical Dermatology, Volym 6, 2005, sidorna 39–47

European Journal of Medical Research, maj 2003, sidorna 183–191

Mekanismer för åldrande och utveckling, februari 1988, sidorna 129–138

Leave a Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *