I denna Key Opinion Leader-intervju, co-Medical Editor of Reviews in Obstetrics & Gynekologi James A. Greenberg pratar med nutritionisten Stacey J. Bell om prenatala vitaminer.
Dr. Greenberg: Är alla prenatala vitaminer desamma?
Ms. Bell: De flesta prenatala vitaminerna är lika eftersom de innehåller minst 100% av det dagliga behovet av varje essentiellt vitamin och mineral. Det finns emellertid skillnader mellan prenatala vitaminer i form av folsyra, i mängderna av varje näringsämne, specifika näringsämnen (t.ex. vissa innehåller do-cosahexaensyra, en omega-3-fettsyra som är nödvändig för fostrets hjärna- och ögonutveckling), och hur de säljs (dvs. receptbelagda eller receptfria). Receptbelagda prenatala multivitaminer kan innehålla högre mängder järn, med eller utan avföring. Ett rekommenderat prenatal vitamin bör innehålla minst 100% av kravet på tre viktiga näringsämnen: folsyra, vitamin B12 och järn. Kravet på varje näringsämne ökar under graviditeten, och det är nästan omöjligt att tillgodose dessa behov genom enbart diet.
Av dessa är folsyra särskilt viktigt. Brister i folsyra i kosten kan leda till abnormiteter hos modern (anemi, perifer neuropati) och fostret (medfödda abnormiteter). Kosttillskott med folsyra vid tidpunkten för befruktningen har varit känt för att minska risken för neuralrörsdefekter (NTD). Folsyra anses också minska risken för för tidig födsel och medfödd hjärtsjukdom. En viktig skillnad mellan prenatala vitaminer är källan till folsyra. Den kan inkluderas som folsyra eller som den biotillgängliga formen, l-metylfolat. Att ha möjlighet att ordinera den biotillgängliga formen av detta viktiga näringsämne kan vara fördelaktigt för vissa gravida kvinnor som riskerar dessa ovannämnda tillstånd. Oavsett källa till folsyra är det viktigt för gravida kvinnor att använda prenatala vitaminer under graviditeten, och det är att föredra vid graviditet.
Dr. Greenberg: Är l-metlyfolat ett bättre alternativ än folsyra för prenatal vård?
Ms. Bell: Det kan vara. Att ta den biotillgängliga formen av alla näringsämnen garanterar att tillräckliga mängder tillhandahålls. Cirka 40% till 60% av befolkningen har genetiska polymorfier som försämrar omvandlingen av kompletterande folsyra till dess aktiva form, l-metylfolat.
In vivo omvandlar kroppen folsyra i kosten till l-metylfolat genom en serie enzymatiska processer. Det sista steget görs med enzymet metyltetrahydrofolatreduktas (MTHFR). De med vissa polymorfismer har otillräcklig MTHFR-aktivitet. Baserat på den höga förekomsten av dessa genetiska polymorfismer och vikten av att försäkra sig om att gravida kvinnor får adekvat folsyra, kan tillskott med l-metlyfolat vara det bästa alternativet för att undvika folatbrister i blodet. För närvarande är det inte praktiskt att testa varje kvinna för att se om de har relevanta polymorfier. Mitt råd är att ordinera prenatala vitaminer som innehåller l-metlyfolat istället för folsyra för kvinnor med en familjehistoria av NTD eller för tidiga födda. Andra kvinnor kan använda prenatala vitaminer som innehåller folsyra. Det finns dock preliminära bevis för att l-metylfolat kan vara användbart för att förhindra fördröjningsanemi.
Dr. Greenberg: Har l-metlyfolat testats och visats vara biotillgängligt?
Ms. Bell: Det är rimligt att ifrågasätta säkerheten och effekten av l-metylfolat, för fram till nyligen var endast folsyra tillgängligt för prenatala vitaminer. Oron är om den exogena formen av l-metylfolat verkligen införlivas och används av kroppen. I så fall bör l-metylfolat kunna fungera som en metylgivare för DNA- och ribonukleinsyra (RNA) och för att reglera homocysteinmetabolism. Ökad homocystein i plasma är en riskfaktor för kärlsjukdom, liksom för negativa graviditetsresultat. I en studie av Lamers och kollegor tilldelades 1 friska kvinnor slumpmässigt att konsumera 400 µg folsyra, 416 µg Lmetylfolat (den bioekvivalenta dosen folsyra) och 208 µg l-metylfolat (halv dos). Varje grupp upplevde ökningar av plasmafolat och minskade homocysteinkoncentrationer. Den lägsta dosen l-metylfolat hade en signifikant mindre ökning av plasmafolat jämfört med de andra två grupperna. Dessa resultat tyder på att l-metylfolat är bioaktivt och beter sig förutsägbart genom att öka plasmanivåerna av folat och minska homocystein.
Dr. Greenberg: Har ett prenatal vitamin innehållande l-metylfolat jämförts med ett med folsyra under graviditeten?
Ms. Bell: Ja. Bentley och kollegor2 genomförde en retrospektiv jämförelsestudie av olika former av folsyra hos gravida kvinnor. Kvinnorna använde antingen ett fostertillskott innehållande l-metylfolat eller ett med folsyra.Kvinnor följdes under graviditeten fram till termin. Till skillnad från kvinnor som använde en prenatal produkt som innehöll folsyra, hade de som hade l-metylfolat i sitt prenataltillskott signifikant högre hemoglobinnivåer i slutet av andra trimestern (P < .011) och vid leverans (P < .001). Baserat på denna studie verkade det som om kvinnor hade nytta av l-metylfolat i sitt prenatala vitamin när det gäller att ha en lägre förekomst av anemi.