Mål: Denna studie var utformad för att bedöma den funktionella och prognostiska betydelse av vänster främre hemiblock (LAHB) hos patienter utan hjärtinfarkt i anamnesen för dobutamin-stressekokardiografi (DSE).
Bakgrund: Betydelsen av isolerad LAHB hos patienter med misstänkt kranskärlssjukdom (CAD) är oklar.
Metoder: Vi studerade 1187 patienter med misstänkt CAD och ingen historia av hjärtinfarkt som genomgick DSE och följdes för förekomst av hjärtdöd.
Resultat: Vänster främre hemiblock detekterades vid baselektrokardiogram hos 159 patienter (13%). Ischemi inträffade oftare hos patienter med LAHB (43% mot 33%, p = 0,02). Under en genomsnittlig uppföljning på 5,0 +/- 2,5 år dog 125 patienter (11%) av hjärtorsaker. Den årliga hjärtdödsgraden var 4,9% hos patienter med LAHB och 1,9% för patienter utan (p < 0,0001). Patienter med både LAHB och en onormal DSE hade den högsta årliga hjärtdödsgraden (6,3%). I en Cox multivariabel analys var oberoende prediktorer för hjärtdöd ålder, rökning, historia av hjärtsvikt, diabetes och ischemi. Vänster främre hemiblock var oberoende associerad med ökad risk för hjärtdöd hos patienter med normalt DSE (riskförhållande 1,8, 95% konfidensintervall 1,1 till 3,8) och hos patienter med onormalt DSE (riskförhållande 1,7, 95% konfidensintervall 1,1 till 2,7).
Slutsatser: Hos patienter med misstänkt CAD som hänvisats till stresstest är LAHB förknippad med ökad risk för hjärtdöd. Denna risk kvarstår efter justering för större kliniska data och avvikelser på stressekokardiogrammet. Därför bör isolerat LAHB inte betraktas som en godartad elektrokardiografisk abnormitet hos dessa patienter.