De undertecknande staterna träffas regelbundet vid de så kallade COP: erna (partskonferensen) för att komma överens om ytterligare åtgärder för klimatskydd. 1997 hölls detta möte i Kyoto i Japan, under vilket ”Kyotoprotokollet”, det första dokumentet med rättsligt bindande skyldigheter för begränsningar och minskningar, antogs av de ratificerade länderna. Tillämpningsperioden fastställdes för åren 2008 till 2012 (1. åtagandeperiod) och 2013 till 2020 (2. åtagandeperiod).
För att kunna upprätthålla den internationella klimatskyddsprocessen efter 2020 krävdes ett nytt klimatavtal. Detta antogs 2015 vid COP i Paris som ”Parisavtalet”, som för första gången inkluderade ett specifikt mål för att begränsa den globala uppvärmningen till långt under 2 ° C över föreindustriella nivåer 1750. De ratificerade länderna fastställa sina egna minskningsmål, varigenom en översyn och förstärkning av klimatskyddsarbetet skulle äga rum vart femte år. I oktober 2016 nåddes det erforderliga antalet minst 55 ratificerade länder, som ansvarar för minst 55% av de globala utsläppen av växthusgaser, vilket innebar att avtalet kunde träda i kraft.