Subantarktiska öar
De subantarktiska öarna har ett mildare och våtare klimat som är mer gynnsamt för växttillväxt, vilket innebär att dessa öar har en mer varierad flora inklusive en större antal blommande växtarter och vissa ormbunkar.
Dominerande bland subantarktisk vegetation är tussockgräs, en hög (upp till 2 meter), robust växt som bildar en tät kant nära kusten.
Våta livsmiljöer täcks av olika typer av myr, medan torrare terräng har omfattande torr gräsmark med olika örter och, i utsatta livsmiljöer, glest vegeterad mossa och lavdominerad fältfält. såsom valfångst och försegling har lett till att många arter har införts. Södra Georgien har till exempel en vaskulär flora av 26 inhemska arter, med ytterligare 15 främmande arter som är väletablerade och i vissa fall sprider sig och ett antal andra främmande arter som lyckas överleva nära de tidigare valstationerna .
Flora
Endast 12 blommande växter har rapporterats från Bird Island. Majoriteten är lätta att hitta, men inte alltid lätt att skilja. Endast ett exemplar av årligt ängsgräs har sett, ormbunken är sällsynt, liten och väl gömd, och även om blinkar har uppenbara vita blommor rapporterades den inte förrän 2006.
DAFOR-skalans förekomst har använts för att ge en uppfattning om frekvensen.
Acaena magellanica (taggig burr (eller burnet))
Frekvent i ängarna ovanför sälens trampade områden. Bladen är grågröna och längre än breda. Blomsterhuvudena är på upprätta stjälkar och ca 1 cm i diameter. Rikligt.
Acaena tenera (Mindre taggig burr)
Mindre och grönare än ovanstående och växer generellt lite högre upp. Bladen är ungefär lika långa som de är breda. Blomsterhuvudena är på nedlagda stjälkar och ca 5 mm i diameter. Detaljen visar kontrasten mellan de två arterna. Frekvent.
Acaena tenera x magellanica (Hybrid taggig burr)
Korsningen mellan de två arterna, som har den grågröna färgen på blad av magellanica men de små blomhuvudena, korta stjälkar och bladform av tenera. Ibland där de två föräldrarna växer nära varandra.
Callitriche antarctica (Antarktis vattenstjärna)
Vanligt i myra områden och längs bäckar. Blomman är liten och har bara gula ståndare och ståndare. Rikligt.
Colobanthus quitensis (Antarktis pearlwort)
Ljusgrön kuddebildande växt av torrare områden. Det är en av endast två blommande växter som finns i Antarktis, men blommorna är små. Frekvent.
Colobanthus sublatus (smaragdmyr)
Finns i de våtare områdena, men återigen i allmänhet kuddformning. Bladen är något bredare och kudden fastare och lite mer spetsig, men det bästa sättet att skilja dem från är blommorna. I C. quitensis sticker de ut från kudden, men i C. sublatus är de inne i den. Frekvent.
Deschampsia antarctica (Antarktiskt hårgräs)
Gräset som bildar ängarnas gräsmatta. Det är den andra blommande växten som finns i Antarktis. Frekvent.
Hymenophyllum falklandicum (Falkland filmy-fern)
Växer i steniga sprickor. Liten (löv runt 5 mm över, med en framträdande ven) och svår att hitta – jag hittade ursprungligen ett par växter som växte på de steniga bluffarna på toppen av Wanderer Valley, på östra sidan, men hittade senare en hel bank vid basen av en stenig skarp i samma område. Sällsynt.
Montia fontana (Vatten blinkar)
Ett nytt tillskott till flora, först rapporterades den 18 februari 2006 av Jon Shanklin. Finns i den östra änden av Molly Meadows, där den är väl etablerad i flera fläckar, den största cirka 100m2 i området, mestadels i samband med D. antarktis. Lokalt frekvent.
Poa annua (Årlig ängsgräs)
Ytterligare ett nytt tillskott till floran, först rapporterad den 20 februari 2006 av Jon Shanklin. En enda växt hittades på västra sidan av North Valley, troligen fördes till ön från södra Georgiens fastland av fåglar. Sällsynt.
Poa flabellata (Tussac-gräs)
Den dominerande växten i öns nedre sluttningar. Tidigare känd som Parodiochloa flabellata. Dominerande.
Ranunculus biternatus (Antarktisk smörblomma)
Vanligt i ängarnas spjällområden. Blommorna (små och gulgula) verkar komma ut vid en annan tidpunkt än bladen. Frekvent.
Rostkovia magellanica (kort rusning)
Finns i några av ängarna. Tillfällig.
Lägre växter
Många svampar, liverworts och mossor har rapporterats från Bird Island.
Ceph liverwort hittades i några av ängarna i Wanderer Valley, strax under Wanderer Ridge. Det verkar gynna gräsmarkerna. Stammarna är mycket tunna och de tvådelade bladspetsarna är bruna, där resten av växten är grön eller färglös. Det kan blandas med andra arter.
Marchantia är den lättast igenkännliga liverwort på ön. Den stora tallongen är ofta synlig på torvbankerna i bäckarnas nedre delar.
Torkade exemplar av det mesta av den antarktiska och subantarktiska floran finns i British Antarctic Survey’s herbarium.