Förra veckan var det sju år sedan Lady Gaga släppte sitt tredje album, Born This Way. Leadsingeln med samma namn var tänkt att vara en totemisk hymne för hennes stora LGBTQ-fanbas. Som hon klumpigt uttryckte det: ”Oavsett gay, rak eller bi, lesbisk, transgenderat liv: Jag är på rätt väg, jag föddes för att överleva.”
Men Gagas moderna queer psalm var utan tvekan en felsteg: titeln och det centrala budskapet försökte sälja sina tusenåriga fans förtroende på grundval av en gudomligt skänkt identitet, när det är flytande, i både sexualitet och kön, som har varit det nya kännetecknet för den generationen.
>
Ändå fortsätter berättelsen ”född på detta sätt” att trösta för vissa. Förra veckan föreslog en studie som släpptes i Belgien att transpersoners hjärnor – inklusive transbarnshjärnor – bättre matchade dem som tillhör andra medlemmar av det kön de identifierade sig med än medlemmar av det kön som är associerade med deras kön vid födseln.
Kommentatorer, som inte är forskare, tenderar att vara alltför stora i att dra sina egna slutsatser från komplexa studier, och detta var inget undantag. Snart påstods att den preliminära forskningen avslöjade att ”en hjärnskanning kan avslöja någons sanna kön”, och att ”transpersoner föddes på det sättet.”
Men det här är inte riktigt vad som hittades. För min egen del blir jag ofta förvånad och upprörd av anklagelser om att eftersom jag är en transkvinna är jag förespråkare för en ideologi eller agenda som tror på ”rosa och blå hjärnor”, eller i en medfödd könsidentitet som står oberoende av samhället Jag tror inte på något sådant, och delar med feministerna ett vägran att underhålla den farliga tanken att förtryck av kvinnor och queer människor har en naturlig grund snarare än att vara ett socialt konstruerat fenomen.
Till exempel finns det inte tillräckligt med kvinnor inom teknik eftersom stereotyper och antaganden fungerar för att avskräcka kvinnor från att arbeta på fältet. På samma sätt begås det mest våldsbrott av män inte för att män är i sig våldsamt, men för att manlighet är ett kulturellt ideal som kan uppmuntra och till och med belöna aggression och våld. neuroplasticitet. Själva hjärnan är smidigt och hur det utvecklas bestäms av en interaktion mellan hur vi tolkar oss själva och hur andra behandlar oss. Det kan mycket väl vara så att våra hjärnor lär sig att utveckla vissa funktionsmönster i linje med könsförväntningarna och normerna i världen omkring oss. Med andra ord: den biologiska grunden för identitet och självkänsla är lika komplicerad och rik som mångfalden hos varje människa som vandrar på denna planet. Vem visste?
Jag känner till transpersoner som inte håller med och anser att könsidentitet är medfödd. Jag håller inte med respekt. Det är nyckelordet här: respekt. Kalla mig en radikal, men vad spelar det roll var din djupa känsla av själv kommer ifrån? Jag bryr mig inte om jag föddes trans eller blev trans. ”Transgender” i sig är ett västerländskt 1900-tals sätt att överväga könsvariation och täcker ett stort spektrum. Det som spelar roll är om det att vara öppet trans i vårt samhälle fortfarande kan ge möjlighet till ett liv fyllt av glädje, eller dömer dig mättad i elände.
Det finns en anledning att tro att din könsidentitet är en oföränderlig kvalitet du är född med. Vid 11 års ålder , Jag började bli hånad de flesta dagarna för att jag gick och pratade ”som en tjej” eller ”som en homosexuell”. Förslag att jag hade ett val i frågan kändes som att skylla offer. Vid 30 år får jag fortfarande veta de flesta dagar på social media som jag har valt att vara trans för uppmärksamhet, för att jag är en förvirrad homosexuell man, för att jag är arg eller för att jag är sexuellt avvikande.
Med tanke på sådan fientlighet är kravet att du ständigt rättfärdigar dig själv blir utmattande. Enligt min erfarenhet kommer vissa människor att lämna dig ensamma om de placeras med tanken att det är trans (eller någon annan HBTQ-identitet för den m atter) är en olycklig förbannelse att drabba dig, inte något du någonsin skulle ha valt att tillföra dem så självisk. Men när du tillfredsställer en storhet väcker du andras värdelösa ilska. Detta är i slutändan deprimerande: mindre ett positivt påstående om mig själv, mer en skrämd förhandling med förtryckaren.
Sedan finns det transbarn och dysfori. Vi lever i en tid då människor som aldrig har levt med smärtan av könsdysfori pontificerar och handlar med alarmistiska generaliseringar om varför barn och deras familjer kan söka medicinsk behandling.Det yttersta motivet till mycket av denna kommentar verkar vara ett vägran att acceptera transpersoner, än mindre materiellt och politiskt stöd.
Som svar finns det ett reaktivt tryck för föräldrar och förespråkare som fruktar att transbarn bli stigmatiserad ytterligare för att engagera sig i hypoteser om varför barn upplever sådana känslor så starkt. De borde inte behöva göra detta. Transvård för ungdomar bestäms som det ska vara: från fall till fall uppmärksam på människans röst i centrum, de som känner dem bäst och yrkesverksamma.
Vuxna borde däremot ha fullständig autonomi över sin personlighet och sina kroppar. Jag kallar mig själv en transkvinna som ett uttryck för denna autonomi. ”Trans” och ”kvinna” är de breda termer och uppfattningar om kön som är tillgängliga för att bäst beskriva mig själv i den tid och kultur jag lever i. Inget berättar allt för att kön är en reduktiv sak, som alltid hindrar individualitet. Ändå gör jag mitt liv bebott med att bo i det rummet genom att beskriva mig själv på det sättet och använda kvinnliga pronomen och använda östrogen för att feminisera mitt utseende. Återigen kan jag inte berätta varför. Du kan skanna min hjärna, men jag föreslår att det är mer användbart att stå med mig inför fördomar och okunnighet. Du behöver inte känna till varje mumling av min själ. Att observera alla detaljer i din identitet är för ditt terapeutkontor eller kvälls tweets, men politik borde handla om handlingar.
Inte oroa sig för ”varför”, agera på ”vad”. Vad producerar det att vara transperson i ett transfobiskt samhälle? För närvarande är det alltför ofta våld, fördomar och diskriminering. Lady Gaga berättade för transpersoner att vi ”är födda för att överleva.” Tvärtom verkar det som att på bästa eller sämre sätt är vår överlevnad beroende av andras stöd och solidaritet. Ska du erbjuda oss din?
- Dela på Facebook
- Dela på Twitter
- Dela via e-post
- Dela på LinkedIn
- Dela på Pinterest
- Dela på WhatsApp
- Dela på Messenger