Låt Amerika bli Amerika igen.
Låt det vara drömmen det var.
Låt det vara pionjären på slätten
Söker en hem där han själv är fri.
(Amerika var aldrig Amerika för mig.)
Låt Amerika vara drömmen som drömmarna drömde –
Låt det vara det stora starka landet av kärlek – Där aldrig kungar ansluter eller tyranner planerar
Att någon krossas av en ovan.
(Det var aldrig Amerika för mig.)
O, låt min land vara ett land där frihet
kröns utan falsk patriotisk krans,
Men möjligheten är verklig, och livet är gratis,
Jämställdhet finns i luften vi andas.
(Det finns har aldrig varit jämlikhet för mig,
Inte heller frihet i detta ”fria hemland.”)
Säg, vem är du som mumlar i mörkret?
Och vem är du som drar din slöja över stjärnorna?
Jag är den stackars vita, luras och skjuts ihop,
jag är negern som bär slaveriets ärr.
Jag är den röda mannen som drivs från landet,
jag är invandrarkopplingen ng det hopp jag söker –
Och bara hitta samma gamla dumma plan
Av hund äter hund, av mäktig krossa de svaga.
Jag är den unge mannen, full av styrka och hopp,
Trasslat i den forntida oändliga kedjan
Av vinst, makt, vinst, av greppa landet!
Av grip guldet! Av ta tag i vägarna för att tillgodose behov!
Arbeta männen! Av ta lönen!
Att äga allt för sin egen girighet!
Jag är bonden, bondman till jorden.
Jag är arbetaren som säljs till maskinen.
Jag är negern, tjänare till er alla.
Jag är folket, ödmjuk, hungrig, elak –
Hungrig ännu idag trots drömmen.
Slagen ännu idag — O, pionjärer!
Jag är mannen som aldrig kom framåt,
Den fattigaste arbetaren bytte ut genom åren.
Ändå är jag den som drömde om vår grunddröm
I den gamla världen medan jag fortfarande var en kungsläftare,
Vem drömde en dröm så stark, så modig, så sant,
Att ändå dess mäktiga djärva sjunger
I varje tegel och sten, i varje foder vänd
Det har gjort Amerika till det land det har blivit.
O, jag är mannen som seglade de tidiga haven
På jakt efter vad jag menade vara mitt hem –
För jag är den som lämnade den mörka Irlands strand,
Och Polens slätt, och Englands gräsbevuxna lea,
Och sönderriven från den svarta Afrikas strand kom jag
För att bygga ett ”fria hemland.”
Det fria?
Vem sa det fria ? Inte M e?
Visst inte jag? Miljonerna på lättnad idag?
Miljonerna sköt ner när vi strejker?
De miljoner som inte har något för vår lön?
För alla drömmar vi har drömt
Och alla låtar vi har sjungit
Och alla förhoppningar vi har haft
Och alla flaggor vi har hängt,
De miljoner som inte har något för vår lön –
Förutom drömmen som är nästan död idag.
O, låt Amerika bli Amerika igen –
Landet som aldrig har varit ännu –
Och ändå måste det vara – det land där alla är fria.
Det land som är mitt – den stackars mannen , Indianer, Negro’s, ME—
Vem skapade Amerika,
vars svett och blod, vars tro och smärta,
vars hand vid gjuteriet, vars plog i regnet,
Måste återföra vår mäktiga dröm igen.
Visst, kalla mig alla fula namn du väljer –
Frihetens stål fläckar inte.
Från dem som lever som blodiglar i folkets liv,
Vi måste ta tillbaka vårt land igen,
Amerika!
O, ja,
jag säger det klart,
Amerika var aldrig Amerika för mig,
Och ändå svär jag den här eden –
Amerika kommer att bli det!
Ut ur racket och ruin för vår gangsterdöd,
Våldtäktens våldtäkt och rökt och lögner,
Vi, folket, måste lösa in
Landet, gruvorna, växterna, floderna.
Bergen och den oändliga slätten –
Allt, hela sträckan av dessa stora gröna stater –
Och gör Amerika igen!