Kiev inte Kiev: Varför stavning betyder något i Ukrainas strävan efter en oberoende identitet

Ukraina har tillbringat en stor del av hösten 2019 i de internationella rubrikerna som ett resultat av Trumps utredningsutredning och löftet om framsteg i den ryss-ukrainska fredsprocessen. Denna ökade medieuppmärksamhet har hjälpt till att återuppliva intresset utifrån för allt ukrainskt, med blandade resultat. Många journalister har uppenbarligen kämpat för att förstå Ukrainas bysantinska politiska träsk, medan andra har hittat Steinmeier-formeln anmärkningsvärt otysk i sin förvirrande oförmåga, vilket leder till den vanliga litanin av dåliga tagningar och direkta falskheter.

Samtidigt verkar emellertid redaktörer från några av världens största medier ha beslutat att detta var rätt ögonblick för att uppdatera sina styleguides. Ett antal globala tungvikter har nyligen antagit det ukrainska språkliga ”Kiev” som sin officiella stavning för landets huvudstad och ersätter det rysk-rotade ”Kiev”. Denna trend började med Associated Pressin i slutet av augusti. Sedan dess har Wall Street Journal, Washington Post, TheTelegraph och BBC följt efter.

Denna brådska för att ukrainera stavningar är inte bara ett svar på Kievs plötsliga nyhetsvärdighet. Det representerar det senaste kapitlet i en långvarig kampanj för att säkra erkännande för de ukrainska språkversionerna av ukrainska platsnamn och är en del av en mycket bredare post-sovjetisk strävan att hävda en oberoende ukrainsk identitet. Dessa ansträngningar har inte alltid nått framgång. Till exempel godkände de ukrainska myndigheterna först ”Kiev” som den officiella engelskspråkiga stavningen i mitten av 1990-talet, men bortom den sällsynta världen av det diplomatiska protokollet betog de flesta medlemmar av det internationella samfundet inget fortsatte med det mer kända ”Kiev” istället.

Detta överväldigande svar var symptomatiskt för okunnigheten och skillnaden som formade yttre attityder till ukrainsk stat under de första decennierna av landets självständighet. Före utbrottet av det ryska ukrainska kriget undrade faktiskt många människor vad allt väsen handlade om och avfärdade typiskt uppmaningarna att anta ukrainska stavningar som anationalistiska frynser. Andra såg det som en ren presumtion från Ukrainas sida. Något otillbörligt frågade de varför det inte fanns någon liknande klamra att beteckna ”Moskva” som ”Moskva” eller ”Rom” som ”Roma”, utan att ignorera den uppenbara imperialistiska införandet som framgår i Ukrainas fall men tydligt frånvarande från andra angliciserade europeiska placenames. En betydligt mer meningsfull jämförelse skulle vara de postkoloniala namnändringarna i Asien, såsom bytet från Ceylon till Sri Lanka eller bytet från Bombayto Mumbai. Men få verkade betrakta Ukrainas egna känslor efter imperium som värda samma överväganden.

Prenumerera på det senaste från UkraineAlert

UkraineAlert är en omfattande onlinepublikation som ger regelbundna nyheter och analyser av utvecklingen i Ukrainas politik, ekonomi, civilsamhälle och kultur.

Allt detta förändrades när Rysslands president Vladimir Putin invaderade Ukraina. Det är ingen tillfällighet att internationella attityder till ”Kiev vs. Kiev” -debatten har genomgått en radikal omvandling sedan 2014. Liksom så många andra aspekter av ukrainsk identitetspolitik har Rysslands attack elektrifierat frågan, som har tillfört den helt ny mening bland inhemsk publik och uppmuntrat omvärlden att tänka om igen. Med ryska stridsvagnar parkerade i Donbas och Moskva propagandister fördömde Ukraina som en olycka med historia blev den fortsatta användningen av rysskspråkiga translitterationer för ukrainska städer och städer inte bara absurt utan också groteska.

Som ett resultat av detta sipprade institutioner och media före 2014 ”Kiev” stavningen blev en översvämning. Förutom internationalpressen innehåller listan över konvertiter efter 2014 dussintals flygbolag och flygplatser, många akademiska ordböcker och läroböcker och den enormt inflytelserika UnitedStates Board of Geographic Names. Ukrainas #KyivNotKiev-kampanj kommer nödvändigtvis att fortsätta, men vi kan äntligen ha nått tipppunkten. ”Kiev” har nu blivit standardstavningen i en stor del av den engelskspråkiga världen, medan de som fortfarande håller fast vid ”Kiev” riskerar anklagelser om föråldrat tänkande.

Inte alla hejar denna triumf av ukrainsk translitteration. Kritik har länge avfärdat Ukrainas namnspel efter självständighet som en apopulistisk sideshow som distraherar från de mer brådskande uppgifterna att bekämpa korruption och bygga en fungerande ekonomi. Att ändra namnen på landets gator, städer och städer kommer inte att lägga mat på bordet, argumenterar de.Detta bröd-och-smör-tillvägagångssätt är förståeligt i vad som förblir ett av Europas fattigaste samhällen, men det missar också den större punkten.

För att uppskatta betydelsen av debatten om ”Kiev mot Kiev” måste man först gå tillbaka och se den i termer av den djupt rotade nationella identiteten som kris har orsakats av århundraden av tsar- och sovjetryssning. , efterföljande ryska ledare försökte absorbera Ukraina i sina lands nationella hjärtat, genom att utnyttja den kulturella närheten mellan de två nationerna för att överväldiga och införliva de historiskt ukrainska länderna i söder. lika betrakta nedgraderingen av ukrainsk identitet som en nationell säkerhetsprioritet.

De verktyg och taktik som används i strävan av detta mål återspeglade företagets omfattning. Generationer av ukrainare fou och utsattes för allt från tvingade hungersnöd och massdeporteringar till utbildnings apartheid och språkförbud, med våg efter våg av befolkningsöverföringar som tjänade till att förändra landets demografiska öde. Under tiden skrevs historier om och obekväma krönikor förstördes. Inget enda dokument fångar den ryska förnekelsen av ukrainsk identitet lika kortfattat som ”Valuev-cirkuläret” från 1863. Ett tsaristdekret som förbjuder ukrainska språkpublikationer, säger det faktiskt, ”Separat ukrainskt språk har aldrig existerat, existerar inte och kanoteksistera.”

Denna obevekliga russifiering lyckades beröva Ukraina en oberoende identitet, både hemma och utomlands. Ansvarig för de komplexa regionala nyanserna i dagens ukrainska befolkning ligger bakom landets varaktiga internationella tvetydighet. Det överlämnas inte heller till historiens soptunna. Redan nu fortsätter Putin att utropa ryssar och ukrainare som ”människor” (dvs. ryssar), medan hans ombud i ockuperade östra Ukraina fördömer ukrainare som förrädare och uppmanar hela landet att bli ett ryskt protektorat.

Mot denna bakgrund , Ukrainas önskan att omvärlden ska använda ukrainsk-språkliga översättningar verkar allt annat än trivial. Tvärtom är det en uppmaning till symboliskt stöd i vad som är en av världshistoriens sista stora oberoende strider. namn på ukrainska platser är ett viktigt tidigt steg på den långa vägen till återhämtning. De internationella mediernas pågående antagande av den föredragna stavningen ”Kiev” kan verka obetydlig, men det representerar ett meningsfullt bidrag till denna process.

Peter Dickinson är utländsk kollega vid Atlantic Council och utgivare av tidningarna Business Ukraineand Lviv Today. Han tweets @Biz_Ukraine_Mag.

Ytterligare läsning

De åsikter som uttrycks i UkraineAlert är endast författarnas och inte återspeglar nödvändigtvis åsikterna från Atlantrådet, dess personal eller dess anhängare.